Lycka, var hittar man det?
Nu kan jag inte sluta tänka i dessa banor.Ok, låt mig babbla så jag får det överstökat.
Såg på beckfilmen Gamen igår. De visade den på tv. Den avslutades som vanligt med att Beck står på balkongen och pratar med sin sköna granne. Så frågar Beck honom om han någonsin har varit lycklig.
Grannen svarar att han har varit lycklig, en gång i hela sitt liv. Med en flicka. Hur gammal är grannen? Mellan 50-60 kanske? Kan det stämma? Då var han lycklig i 2 år med denna flicka. Är det alltså så det ska vara? Ska man vara lycklig 2 år av kanske 80 då? Många säger att livet är vad man gör det till. Men jag vettifan asså. Jag kanske inte blir lycklig förrens jag uppnår ett "mål". Säg att jag aldrig uppnår detta "mål"? Vad händer då? Hittar jag ett annat mål då eller? Ett andra hands val som gör mig nästan lycklig? Säg att man är allvarligt sjuk. Är det då vad man gör det till? Ja, man kanske kan vara så positiv som det går att vara men man kan inte vara lycklig. Säg att man är djupt deprimerad och att vad du än gör så tycker man inte att något är kul. Tänk om jag inte vill vara nära lyckan utan verkligen ha lyckan? Av mitt snart 23-åriga liv så har jag nog varit riktig lycklig kanske 2 år av dem. Som grannen till Beck. Vilka dessa år var behöver jag inte gå in på. Kanske hittar man aldrig lycka? Men sen tänker jag, vad är lycka? Det varierar från person till person förstås. Mitt problem är att jag inte hittat vad som gör mig lycklig. Kanske skulle jag bli lycklig om jag flyttade till Grekland och jobbade i en bar resten av livet? Kanske finns det nåt hemma i Grums att hämta? Kanske i ett jobb? Kanske en kille? Kanske vara närmare mina vänner och släkt? Jag hoppas att jag hittar det snart. Jag letar men vet inte vart jag ska leta. Tycker att det borde vara min tur snart, att bli lycklig. Och pappa. Jag eller han eller båda helst.
Kanske är det en psykolog jag behöver efter såhär många funderingar? Det kanske inte är normalt.....
Såg på beckfilmen Gamen igår. De visade den på tv. Den avslutades som vanligt med att Beck står på balkongen och pratar med sin sköna granne. Så frågar Beck honom om han någonsin har varit lycklig.
Grannen svarar att han har varit lycklig, en gång i hela sitt liv. Med en flicka. Hur gammal är grannen? Mellan 50-60 kanske? Kan det stämma? Då var han lycklig i 2 år med denna flicka. Är det alltså så det ska vara? Ska man vara lycklig 2 år av kanske 80 då? Många säger att livet är vad man gör det till. Men jag vettifan asså. Jag kanske inte blir lycklig förrens jag uppnår ett "mål". Säg att jag aldrig uppnår detta "mål"? Vad händer då? Hittar jag ett annat mål då eller? Ett andra hands val som gör mig nästan lycklig? Säg att man är allvarligt sjuk. Är det då vad man gör det till? Ja, man kanske kan vara så positiv som det går att vara men man kan inte vara lycklig. Säg att man är djupt deprimerad och att vad du än gör så tycker man inte att något är kul. Tänk om jag inte vill vara nära lyckan utan verkligen ha lyckan? Av mitt snart 23-åriga liv så har jag nog varit riktig lycklig kanske 2 år av dem. Som grannen till Beck. Vilka dessa år var behöver jag inte gå in på. Kanske hittar man aldrig lycka? Men sen tänker jag, vad är lycka? Det varierar från person till person förstås. Mitt problem är att jag inte hittat vad som gör mig lycklig. Kanske skulle jag bli lycklig om jag flyttade till Grekland och jobbade i en bar resten av livet? Kanske finns det nåt hemma i Grums att hämta? Kanske i ett jobb? Kanske en kille? Kanske vara närmare mina vänner och släkt? Jag hoppas att jag hittar det snart. Jag letar men vet inte vart jag ska leta. Tycker att det borde vara min tur snart, att bli lycklig. Och pappa. Jag eller han eller båda helst.
Kanske är det en psykolog jag behöver efter såhär många funderingar? Det kanske inte är normalt.....
Kommentarer
Trackback
